Ett besök på Lexby gård, lammköttbullar och årets första rädisskörd

Förra onsdagen tog jag med mig Egon och åkte för att göra ett studiebesök på Lexby Gård i Partille. Jag hade bestämt träff med Kristina som var supertrevlig och tog sig god tid att visa oss runt bland får, lamm, stengärdsgårdar, gamla husgrunder och jordkällare.

Lexby Gård ligger bara ett par minuters bilväg från Allum i Partille och bara 15 minuter från Göteborgs City. Och väl där befinner man sig plötsligt på hisnande vacker landsbygd mitt i ett levande kulturlandskap. Bara ett stenkast från stadens buller och trafik.

Och jag tappar nästan andan för en stund. Det är så bedårande vackert med försommarens skira grönska och blommande träd.

Trots att man hör motorvägens buller i fjärran.

Kristina börjar med att visa oss uppför fägatan som förr användes för att leda djuren ut till betesmarkerna. Hon tar oss sedan genom de vidunderligt vackra fårhagarna där man kan hitta spår från forntiden och en hel rad andra kulturminnen som stenmurar, fägator, gamla träd, terrasseringar och odlingsrösen.

Och faktum är att fåren hjälper till med att leta fram allt det där. Tack vare sättet de betar på så betar de fram sådant som förr varit övervuxet av sly, och Kristina berättar att man tack vare fårens betande hittat gamla husgrunder och annat som man tidigare knappt visste fanns.

Kristina och Leif som driver Lexby gård har fåren av flera anledningar. En av dem är landskapsvården.

Får är mycket duktiga landskapsvårdare. De älskar att äta löv, de betar så fint runt stenarna och deras små klövar jämnar till marken perfekt. Lexby by har anor från 1500-talet och fårens betande plockar fram de gamla husgrunderna och man kan ana det gamla kulturlandskapet mer och mer allteftersom fåren betar sig fram.

På Lexby har man även fåren för deras ull. Kristina berättar att fåren klipps två gånger om året. Dels i februari, ca en månad innan lammning, och sedan igen i slutet av september.

Ullen som klipps på hösten är finast. Den är ren och har många olika grå nyanser och vackra lockar. Lammullen är mjukast. Ullen från gården lämnas sedan för att spinnas till garn på spinneriet ”Ull i väst”, men även till Aja på ManuFactus – Orust – för att få ullen kardad, tvättad och färgad.

……..

Egon undrar mest om fåren får mycket fästingar samt om de är rädda för åskan.

Som svar på det får vi veta att de inte är rädda för åskan eftersom det är helt naturligt för dem när de går ute hela tiden.

Och så får vi veta att alla får och lamm får fästingmedel för att de ska må bra och vara så friska som möjligt.

På Lexby har man även fåren för deras skinn och för det goda köttet.

Och det är här det blir svårt tycker jag.

Jag älskar kött, även om jag inte äter särskilt mycket eller särskilt ofta. Men jag har alltid haft en kluven inställning till att äta t.ex. lamm och kalv. Köttet är fantastiskt gott. Men djuren är ju bara så vackra, söta, små och oskyldiga (är inte alla djur det?) att jag helst inte vill tänka på vad det är jag äter…

Och det visar sig när jag frågar Kristina hur hon känner inför den här frågan att hon knappt äter kött alls. Och vad jag förstår så tänker hon i samma banor som jag där.

Samtidigt är vi helt ense om att om man över huvud taget ska äta kött så är det otroligt viktigt att välja kött där man vet att djuren haft det bra och fått leva ett “naturligt” liv fram till slakt.

Att de är friska och har fått gå fritt. Som djuren på Lexby Gård.

Jag kan varmt rekommendera ett besök på Lexby Gård. Det är fritt för alla att ströva i fårhagarna och Kristina och Leif har, även om de redan nu ordnar en mängd aktiviteter på gården, stora planer för framtiden.

Jag är så spänd på att se hur det går med framtidsvisionerna som jag fick en liten glimt av under mitt besök.

……..

Och trots min kluvenhet när det gäller köttet så blev jag inspirerad till att laga något av lamm efter besöket. Inte kött från Lexby Gård då eftersom de låter sina lamm gå ute under sommaren, och slaktar således på hösten.

Men det blev små köttbullar av ekologiskt lammkött från Kaprifolkött. Och till det gjorde jag en enkel sallad av årets första rädisskörd.

Att få dra upp årets första rädisor ur jorden är magiskt, och de är ju fantastiskt goda och spröda helt “au naturale”.

I salladen fick de dock samsas med babyspenat och små svenska färskpotatisar (som hade ett skyhögt pris den dagen…) toppat med en enkel citronett på pressad citron+zest, olivolja, salt & peppar. Mer behövs inte.

Bon Appétit!

Små lammköttbullar med citron och persilja

ca 20-25 små köttbullar

500 g ekologisk lammfärs
1 ägg, lätt uppvispat
2 msk olivolja
1 citron, skalet
1 vitlöksklyfta, riven
4 msk finhackad persilja eller bladpersilja
1 tsk havssalt
nymalen svartpeppar

1) Lägg alla ingredienser i en bunke och blanda väl. Forma små köttbullar och lägg dem på en vattensköljd skärbräda (de fastnar inte så lätt då).
2) Stek i smör/olivolja på medelhög värme.

Njut med en god sallad och gärna lite tjock yoghurt rörd med havssalt, vitlök och örter.

TIPS! Skölj händerna i kallt vatten innan köttbullarna rullas. Då fastnar inte smeten på händerna.

show hide 6 comments

tinajo - June 4, 2013 - 9:04 pm

Härliga bilder – och lamm är ju ruskigt söta (och goda). :-)

thecitygourmand - June 5, 2013 - 10:59 am

Ah, delicious!

milla - June 6, 2013 - 9:37 am

Vilka härliga bilder och jisses vad gott med rädisor:)

Henrik - En salig soppa - June 11, 2013 - 11:53 am

Äkta, genuint och framför allt gott!
Läckra bilder i vanlig ordning :)

Sonja {Dagmar's Kitchen} - June 12, 2013 - 5:39 pm

tinajo – Tack! Ja, visst är det så. Lite dubbelt, men men…

Thecitygourmand – thanx!

Sonja {Dagmar's Kitchen} - June 12, 2013 - 5:40 pm

milla – tack! Ja, rädisor är guds gåva till människor som älskar snabbodlat, krispigt och vackert ;-)

Henrik – tack! Lammkött är otroligt gott och självklart ska de små få leva fint innan de hamnar på vår tallrik…